Dela
Solen strålar in genom fönstren och höstfärgerna sprakar. Den stora utomhusverandan utanför glasdörren ligger öde i höstsolen men inomhus är stämningen förväntansfull. Fikabordet dignar. Likaså prisbordet som ställts fram inför eftermiddagens bingo. I ett hörn av lokalen sitter en grupp damer och laddar upp. Det är ”tjejgänget” – en grupp vars gemensamma nämnare är att de är hemtjänstkunder hos Attendo.
Från vänster: Irmatraud, Jeanette, Ulla och Marie-Louise.
– Det är inte så lätt att träffa nya människor när man blir äldre. Därför är det väldigt roligt att komma hit och träffa folk och vi pratar mycket när vi ses, säger Irmatraud Beck.
Det är torsdag på äldreboendet Attendo Ädelstenen i Västra Frölunda, ett livsstilsboende med ljusa och luftiga lokaler i utkanten av Göteborg. Attendo har drivit äldreboenden i Göteborg sedan lång tid, men det var först i oktober 2021 som man startade upp hemtjänstverksamhet. Och en sak som hamnade högt på Marie Björkmans lista när hon utsågs till verksamhetschef för hemtjänsten var att hon ville ge hemtjänstkunder en plats att träffas och umgås.
– Vi har vårt ”tjejgäng” som träffats via hemtjänsten och som lärt känna varandra på våra torsdagsträffar, där vi fikar, spelar bingo och umgås. Sociala kontakter är jätteviktiga, säger hon.
Torsdagsträffarna ordnas av hemtjänsten för deras kunder men även boende på äldreboendet Attendo Ädelstenen bjuds in för att umgås och träffa nya vänner. Sedan verksamheten startade efter sommaren har fyra damer kommit varandra nära och de ser alla fram mot träffarna. Just denna torsdag är en av dem hemma sjuk, men å andra sidan dyker ett nytt ansikte upp, Ulla Carlsson, som är här för första gången.
”Vi pratar om det mesta, vad vi gjort, tv-program, väder och vind.”
– Det blir lätt så att man sitter ensam hemma men jag ville prova på detta. Man måste ju göra saker och ting och komma ut. Och det är roligt att se nya ansikten, säger Ulla. Utöver Ulla och Irmatraud är Jeanette Svensson och Marie-Louise Johansson på plats denna torsdag. Innan bingon drar igång har de en egen fikastund tillsammans. De är eniga om svårigheten att göra nya
bekantskaper på äldre dagar, det finns inte så många platser där man kan mötas, och många är begränsade av krämpor och besvär.
Jeanette skiner upp när hon berättar om sin bästa väninna som hon lärde känna på jobbet för 24 år sedan och som hon fortfarande träffar ganska ofta. De kommer in på det sorgliga och hur ensamt det kan bli när man kommer upp i åren och ens vänner börjar gå bort. Någon skämtar om bristen på jämnåriga karlar när man blir äldre (medellivslängden i Sverige är knappt 85 år för kvinnor, men bara drygt 80 för män).
– Vi pratar om det mesta, vad vi gjort, tv-program, väder och vind. Det behöver inte vara långa haranger, det är trevligt att ses och bara prata, säger Jeanette.
Jeanette Svensson slår på trumman för nya vänner.
Irmatraud bor i närheten och promenerar med sin rollator till Ädelstenen, men de andra är mer utspridda. De kan ta färdtjänst till Ädelstenen, men ibland blir de hämtade av personalen på torsdagarna, för att understryka hur välkomna de är. Sedan torsdagsträffarna startade efter sommaren har de varit välbesökta. Tajmingen var helt rätt.
– Pandemin var förfärlig, absolut förskräcklig, säger Irmatraud. Även om de bor själva och kan känna ensamhet är de också rörande överens om fördelen med att bo kvar hemma och övertygade om att de vill göra det så länge de kan. Hemtjänstpersonalen är stor hjälp i detta.
Bingostarten närmar sig och rummet fylls snabbt med boende från huset och snart är varenda plats upptagen. Bingo är populärt. Siffrorna viner genom luften. Snart även bingo-ropen. Jeanette väljer en chokladkaka från vinstbordet. Ulla tar en flaska duschkräm.
Det finns planer på att utöka utbudet på träffarna, kanske genom musikunderhållning eller kortspel. Bakning är ett annat möjligt projekt. Den mest minnesvärda träffen var när Bill kom på besök.
– Det kom en häst hit, utbrister Jeanette och tar fram sin mobil för att visa bilder. Bill är en charmig liten shetlandsponny som ägs av biträdande verksamhetschef Frida Höglund. Tanken var att Bill skulle komma förbi och hålla sig ute på gräsmattan men han blev så nyfiken på vad som skedde inomhus att han helt sonika klev in genom verandadörren.
– Det var otroligt mysigt, säger Jeanette.
Text: Carolina Johansson
Foto: Natali Greppi
