Irma 101 – en överlevare – Vann kampen mot Covid-19

Irma föddes i september 1919, just efter det stora kriget. Hon klarade sig undan Spanska sjukan. Hon gick oskadd genom världskrig nummer två och farsoter som till exempel Asiaten, som härjade i mitten på 50-talet var aldrig aktuellt för Irma. En gång, vid nio års ålder, blev hon liggande med en lunginflammation som förvisso inte var enkel, men en fight som Irma vann.

– Jag kommer ihåg att jag vårdades i hemmet och det gick ju bra. Sedan har det inte varit så värst mycket sjukdomar efter det. Kanske lite förkylningar då och då men inget allvarligare. Men denna gång blev ju det lite värre, säger Irma.

Började med feber

I april i våras, efter att pandemin formellt varit etablerad i ett par månader gick plötsligt Irmas feber upp och hon började gradvis tappa medvetandet.

– Vi märkte att det inte stod rätt till med Irma och vi såg hur hon gled allt längre och längre bort ifrån oss. Vi fick ett positivt test för covid-19 och väl medvetna om möjliga konsekvenser blev vi förstås livrädda för att förlora henne. Hon var både borta men ändå med på något sätt och vi var tvungna att ge passerad mat för att tuggfunktionen var satt ur spel ett tag, säger Caroline som är undersköterska på Attendo och har funnits vid Irmas sida under sjukdomen. Hon fortsätter:

– Hon var sängliggande här och rejält sjuk. Det var feberyra och mycket dvala men aldrig några direkta andningsbesvär och det tog cirka två veckor innan det vände. Irma kämpade och kämpade och tog sig själv, med hjälp från oss i personalen, igenom och kom ut på andra sidan som en frisk kvinna igen.

– Själv minns jag egentligen inte så mycket av det hela mer än att jag undrade varför maten var flytande. På slutet blev jag lite rastlös så då började jag röra på mig och gymnastisera i sängen, säger Irma och fortsätter:

– Nu är jag i alla fall igång igen och det är jag tacksam för. Jag får ta emot besök och jag tar mig fram för egen maskin – jag går varje dag på avdelningen och idag ska vi ju ut i parken här och gå i det vackra höstvädret.

Ville rita kartor

Samtalet med en pigg, stark och glad Irma går vidare och det är i stort sett omöjligt att inte fascineras. Det finns en påtagligt konstnärlig ådra i släkten. Systern var lärare i sömnad och matlagning och den yngre brodern var duktig självlärd pianist. För Irma som ung fanns det istället en fast vilja om att bli kartritare.

– Det ville jag verkligen och jag gick kartritarkurs men en dag följde jag med mamma till frisören och då fick jag helt plötsligt andra idéer. Dock var jag lite för gammal vid det laget så det blev aldrig någon frisörskola för min del. Däremot var pappa snäll nog att skaffa mig en damfrisering där jag kunden hålla till, säger Irma och fortsätter:

– Jag är egentligen både social och lite av en enstöring mellan varven, men jag gillade verkligen frisöryrket och att träffa folk. Jag hade till och med en anställd och hon var norska. Det var oroliga tider då och det var många som tog sig från Norge till Sverige. Hon var en av dem.

Gillar besök

Under samtalet med Irma dyker det då och då upp lite engelska ord i meningarna och det är kanske inte så märkligt. Under 1950-talet flyttade Irma med sin dåvarande man, som var ingenjör, till Toronto i Kanada. Idag lever Irma ensam, men de två döttrarna Kim-Inger och Barbro finns alltid inom relativt räckhåll.

– De kommer på besök ibland och det är såklart alltid lika roligt. Det är lite krångligare för Barbro som fortfarande bor kvar i Kanada men Kim-Inger bor i Stockholm så hon har lite lättare att ta sig hit. Vi håller ihop vi tre och har mycket trevligt ihop, avslutar Irma med sitt vackraste överlevarleende.